01.32
Det känns som om någon håller sina händer hårt runt min hals och gör det svårt för mig att andas. Jag har svårt att andas in och det finns ingen luft att andas ut igen. Så jag står där med tomma lungor och tomt hjärta och tom kropp. Jag har aldrig känt mig såhär ihålig förut. Jag känner mig precis som trädet som fanns i skogen jag sprang i när jag var liten. Det var alldeles ihåligt så jag kunde klättra in i det och fylla trädets ihåliga stam med min lilla, späda kropp. Men det är ingen som fyller tomrummet i mig. Jag önskar så att någon ville det, men ingen vill, och jag fortsätter att känna mig tom.
Kommentarer
Trackback
