01.15
Jag är värdelös. Jag är ingenting. Jag betyder ingenting för någon, och det gör ont.
13.26
Mitt hjärta slår väldigt fort. Jag ären skräckslagen harpalt på flykt från en jägare med ett tungt gevär och målmedveten blick. Ett skott, öronbedövande, och hjärtat stannar för en sekund. Ett skott, som missar. Hjärtat stannar för att sedan fortsätta, slå hårt i bröstet. Den ständiga skräcken. Någon gång kommer jägaren träffa. Någon gång kommer jag falla. Hjärtat slår väldigt fort. Det gör ont. Det slår så hårt mot bröstkorgen och det känns som om den kommer brista. Snart brister jag. Snart går jag sönder. Luften når inte ända ner i lungorna. Jag är trött, utmattad. Hela min kropp säger ifrån. Jag har sprungit från min jägare i flera år. Försökt undvika skotten. Men jag är trött nu, varje gång jag tror att jag har sprungit tillräckligt långt bort så hör jag gevärsskotten bakom mig igen. Jag orkar inte springa mer. Jag är utmattad. Mitt hjärta slår nästan hål på mig. Det är svårt att andas. Ibland dör harar bara av att höra skotten nära. De dör av skräck. Kanske är det så det kommer bli även för mig. Kanske dör även jag av min rädsla.
12.05
Jag känner inte igen mig själv. Jag är rädd. Det är svårt att leva, andas, finnas. Jag känner inte igen mig själv, och jag är rädd.
22.46
Jag gråter tills jag inte kan andas mer. Jag känner mig ensam på ett sätt som jag inte känt mig ensam på på riktigt riktigt länge.
Känslan av att alla försvinner ifrån mig. Jag vill bara känna mig viktig, som om jag betyder någonting, för någon.
Känslan av att alla försvinner ifrån mig. Jag vill bara känna mig viktig, som om jag betyder någonting, för någon.
