22.36

Jag lever men jag skulle lika gärna kunna vara död. Det finns ingenting som gör mig levande. Det finns ingenting som gör att jag andas, men andas gör jag ändå, på något underligt sätt. Jag känner inte min kropp längre. Händerna och fingrarna är inte mina. Ingenting är mitt. Ingenting förutom magen där orosmolnet finns och hjärtat som slår fort fort i mitt bröst.

18.31

Vad fan håller jag på med? Varför ska det alltid komma tillbaka till det här? Jag faller, hittar balansen, faller, hittar balansen och repeterar processen tills jag bryts ner totalt.

15.42

Att sitta på stenpiren och se solen gå ner för att sedan se den gå upp igen tillsammans med vännen som har en alldeles speciell plats i hjärtat. Att dricka öl och gå promenader och att prata om viktiga saker. Prata om dumma människor som gjort en illa och känna att precis precis såhär kan jag bara prata med dig. Det är fint, hon är fin, hon är min bästa vän.

18.09

Går i skogen, tittar ut över havet, tänker och skriver. Här lever jag. Här andas jag. Här saknar jag honom så att jag håller på att gå sönder.

RSS 2.0