22.45
Ingen skulle bry sig om det tog slut för mig, det är det som är det sorgliga.
17.39
Jag önskar bara att någon var stolt över mig. Jag önskar att jag inte var ett sådant misslyckande.
00.03
Jag känner mig instängd och jag måste ut. Instängd i min egen kropp, under huden, innanför revbenen. Instängd mellan väggarna i mitt rum, de som flyttar sig närmare och närmare mig om nätterna. Instängd i staden där luften är svår att andas in och där människorna gör mig ängslig och osäker. Jag måste härifrån. Hur ska jag lyckas komma härifrån? Hjärtat slår utanför kroppen. Hjärtat är redan påväg. Men tänk om det bara är hjärtat som flyr iväg. Tänk om jag är för feg. Tänk om jag kommer stanna kvar här för alltid med ett hål i bröstkorgen där hjärtat borde sitta.
12.05
Jag är yr hela tiden. Världens gungar. Jag är trött. Jag mår illa. Jag äter alldeles för lite. Jag äter nästan ingenting, igen. Det är svårt det där med mat. Jag mår dåligt så fort jag ser mat, tänker på mat, känner lukten eller försöker äta. Jag vill verkligen inte ha det såhär. Jag vet att jag behöver äta, annars tynar jag bort och blir genomskilnlig, men det går inte. Det är så mycket inom mig som säger att jag inte borde. Jag är rädd. Jag är ledsen. Jag är helt jävla hopplös.
