Osynliga ord.

Ibland undrar jag om jag har någon betydelse. Om det finns någon, ens en enda människa, som bryr sig om min existens.

Jag undrar över det alldeles för mycket.

Ibland ligger jag vaken tills mörkret blir ljust och tills natten blir dag. För ibland vrider sig magen och hamnar ut och in. Hjärtat slår utanför kroppen. Andetagen blir snabba men luften kommer inte hela vägen ner i lungorna. Känslorna känns för stora för kroppen och det känns som om huden kommer spricka.

Jag gråter inte, för jag gråter aldrig längre. Men jag ligger vaken tills mörkret blir ljus och tills natten blir dag.