01.43
Jag minns när jag gick hos min psykolog. Där allting skulle kortas ner till siffror, ritas upp i kartor, göras diagram av. Jag fick frågor på ett papper. Hur mådde jag? Hur stor var min vilja att leva? Och sedan skulle jag sätta en siffra på det, ett till tio. Ett om jag mådde fruktansvärt och tio om jag mådde fantastiskt. Ett om min vilja att leva var obefintlig och tio om jag var full av livsglädje, och så vidare. Jag skakade i hela kroppen. Kunde inte fylla i någonting. Mådde illa. Kunde inte greppa pennan riktigt. Hur fan skulle jag kunna veta?
Jag skulle beskriva min umgängeskrets också. Visa vilka som var viktiga. Jag fick dela in människorna i mitt liv i olika grupper, lager. Grupp ett, två, tre, fyra beroende på hur nära mig de var. Det gjorde ont att ranka människorna i mitt liv. Kändes overkligt. Varför skulle jag behöva sätta en vän i det första lagret, den innersta kretsen, medan en annan vän fick hamna i lagret därpå? Det gjorde bara att mitt dåliga samvete ökade. Att mina skuldkänslor växte likt en cancersvulst. Allting behandlades så som dessa saker skulle vara lika lätta att fylla i som personuppgifter - förnamn, efternamn, adress, telefonnummer, då man ska skaffa sig ett nytt lånekort på biblioteket. Samma sak då jag skulle få mediciner. Samma papper med frågorna. Hur mådde jag? Och siffrorna, ett till tio. Som om det går att visa sådant i siffror. Hur ska jag veta om jag är en etta eller tia? Vad fan har jag att jämföra med annat än med mig själv? Hur fan ska jag kunna beskriva att oron äter upp mig varje natt med en siffra? Hur fan ska jag kunna berätta hur smärtsamma händelser har sårat mig och gjort mig livrädd genom att dela in de jag älskar i olika kategorier? En etta eller tia. Lager ett eller fyra. Svara till ett papper om det jag har tänkt på att ta livet av mig de senaste dagarna, veckorna, månaderna eller ännu längre tillbaka i tiden. Det hjälper inte alls. Det bara förstör ännu mer. När mitt sista inplanerade möte var slut frågade jag min psykolog om jag fick komma tillbaka till henne när hennes semester var slut. Jag hade ett sådant extremt behov av att få ur mig allt. Hon svarade att det fick jag, men tillade, fast du kanske inte behöver det. Och då insåg jag att hon aldrig förstått någonting, för jag är inte bra på att beskriva mina känslor i siffror och lager.
Jag skulle beskriva min umgängeskrets också. Visa vilka som var viktiga. Jag fick dela in människorna i mitt liv i olika grupper, lager. Grupp ett, två, tre, fyra beroende på hur nära mig de var. Det gjorde ont att ranka människorna i mitt liv. Kändes overkligt. Varför skulle jag behöva sätta en vän i det första lagret, den innersta kretsen, medan en annan vän fick hamna i lagret därpå? Det gjorde bara att mitt dåliga samvete ökade. Att mina skuldkänslor växte likt en cancersvulst. Allting behandlades så som dessa saker skulle vara lika lätta att fylla i som personuppgifter - förnamn, efternamn, adress, telefonnummer, då man ska skaffa sig ett nytt lånekort på biblioteket. Samma sak då jag skulle få mediciner. Samma papper med frågorna. Hur mådde jag? Och siffrorna, ett till tio. Som om det går att visa sådant i siffror. Hur ska jag veta om jag är en etta eller tia? Vad fan har jag att jämföra med annat än med mig själv? Hur fan ska jag kunna beskriva att oron äter upp mig varje natt med en siffra? Hur fan ska jag kunna berätta hur smärtsamma händelser har sårat mig och gjort mig livrädd genom att dela in de jag älskar i olika kategorier? En etta eller tia. Lager ett eller fyra. Svara till ett papper om det jag har tänkt på att ta livet av mig de senaste dagarna, veckorna, månaderna eller ännu längre tillbaka i tiden. Det hjälper inte alls. Det bara förstör ännu mer. När mitt sista inplanerade möte var slut frågade jag min psykolog om jag fick komma tillbaka till henne när hennes semester var slut. Jag hade ett sådant extremt behov av att få ur mig allt. Hon svarade att det fick jag, men tillade, fast du kanske inte behöver det. Och då insåg jag att hon aldrig förstått någonting, för jag är inte bra på att beskriva mina känslor i siffror och lager.
Kommentarer
Trackback
