23.42
Hugga en kniv i hjärtat. Blöda. Försvinna. Jag vågar inte, men det skrämmer mig hur mycket jag drömmer om det. Det är så brutalt och skrämmande men samtidigt det mest äkta, det mest sanna, jag kan komma att tänka på just nu. Varför är det såhär? Varför måste jag skrämma mig själv och samtidigt vara frustrerad över att jag inte vågar?
Kommentarer
Trackback
