01.39

Du finns inte mer. Jag kan inte förstå det. Jag väntar bara på att vakna upp kallsvettig och med tunga andetag för att inse att allt bara är en vidrig mardröm. Men jag vaknar inte. Jag är fast i mardrömmen. Inspärrad. Tillfångatagen. Livrädd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0