Osynliga ord.

Om några få små dagar tar jag studenten. Jag kommer klä mig i klänningen som hängt i min gardinstång i månader, sätta på mig mössan med den blanka skärmen och ta klivet ut i verkligheten. Dagen kommer fyllas av bubblande drycker, fina vänner, pussar, kramar, tårar, skratt och dans. Men sen då? Vad gör man sen? Jag vet inte. Kanske borde jag bara kasta mig ut i det okända och se var jag hamnar. Jag måste bara hitta modet som gör att jag kan kasta mig ut.