Osynliga ord.

Jag lever men jag skulle lika gärna kunna vara död. Det finns ingenting som gör mig levande. Det finns ingenting som gör att jag andas, men andas gör jag ändå, på något underligt sätt. Jag känner inte min kropp längre. Händerna och fingrarna är inte mina. Ingenting är mitt. Ingenting förutom magen där orosmolnet finns och hjärtat som slår fort fort i mitt bröst.