21.33

Jag sitter i badkaret, nästintill kokande vatten rinner över mig, ändå fryser jag något ohyggligt. Jag fryser alltid. Jag värmer mina ben, fötter, tår, skulderblad, axlar, armar, händer, fingrar. Min hals, rygg, mage. Mitt ansikte. Det bränner, men jag fryser fortfarande. Jag är stelfrusen. Min hud blir röd, irriterad, torr - kokande het precis precis på ytan men under det fryser jag. Jag fryser alltid. Mitt i sommaren kan jag klä mig i stickade koftor, kängor och långbyxor. Mina vänner kan skratta och säga att jag inte riktigt är normal. Nej, jag är väl inte det. Jag är så skör, så liten, så kall. Så ömtålig, men ändå ogenomtränglig, som den tjockaste is. Mina händer är alltid kalla, fingrarna känns alltid beniga, smala och kalla och de luktar alltid svagt av nikotin. Jag är ett vrak. Jag är stelfrusen. Jag kommer aldrig vara normal. Jag är rädd. Jag är så in i helvete jävla rädd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0