02.33

Ibland tittar han på mig som om jag vore det viktigaste i världen. Det är fint, men alldeles för sent. Flera år för sent. Jag brukade titta på honom på det sättet, då. Men jag vill bara vara hans vän, även fast han är så fantastiskt jävla fin. Jag vill inte det som han antagligen vill. Och det gör ont. För han tittar på mig som jag vore viktig. Vacker. Speciell. Men jag vill ändå inte mer än att vara hans vän.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0