20.19

Jag har en tröja hemma som är hans. En gång lät han mig låna den för att jag ville ha på mig någonting som luktade som honom. När vi gjorde slut glömdes den bort. När vi en gång skulle ses och lämna tillbaka saker till varandra kunde jag inte förmå mig att lämna tillbaka tröjan. På något sätt var den viktig för mig. Så han fick inte tillbaka den, även fast det inte var rätt av mig att behålla någonting av hans. Och nu är det för sent. Nu kommer han aldrig få tillbaka sin tröja. Han kommer aldrig kunna ha på sig den igen. Det är för sent. Allt är för sent.

Imorgon skulle han ha fyllt tjugo år. Idag sitter jag på golvet i mitt sovrum och begraver min näsa i tyget. Febrilt försöker jag identifiera doften som är hans. Så som han luktade i nacken. Så som han inte luktar mer. För han finns inte. Han kommer aldrig fylla tjugo. Han tog livet av sig, och allt är försent.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0