Osynliga ord.

Jag är så trasig, jag är så fruktansvärt jävla trasig. Jag är rädd. Jag är ensam. Allting skrämmer mig. Jag bygger upp murar runt mig själv igen. Stänger in mig själv. Förtvinar. Dör. Tårarna samlar sig och gör mina ögon blanka. Klumpen i halsen på mig gör att det är svårt att andas. Jag har alltid svårt att andas, men inte såhär.

Jag tror att jag kommer göra någonting väldigt dumt mot mig själv, väldigt snart, och jag vet inte om det finns någonting som kan stoppa det.