21.20

Mina panikångestattacker är tillbaka. Jag är nära att svimma nästan helatiden. Jag mår illa. Jag är utmattad. Jag känner mig tom. Jag längtar efter fysisk smärta för att jag vill att någonting ska ta över den psykiska. Oron finns i kroppen alla dygnets timmar. Klump i halsen. Jag vill skrika, men det får man inte. Helvets jävla skit. Var det tvunget att bli såhär? Var du tvungen att gå och ta livet av dig?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0