Osynliga ord.

Jag kan inte sova om nätterna. Den sömn som jag ändå lyckas fånga är en orolig sömn som bara är på ytan. Jag vaknar flera gånger i timmen, kallsvettig, förvirrad, förtvivlad. Jag är alltid trött. Nuförtiden är jag alldeles utmattad. Hela tiden. Jag märker inte av världen. Jag befinner mig i mitt egna töcken och ingenting annat finns. Ingen kan nå mig. Jag förstår inte hur det här ska fortsätta. Jag förstår ingenting. Jag är alldeles för utmattad för att förstå, eller tänka någonting, över huvud taget. Det kan inte fortsätta såhär.