19.16

Jag kommer brista inuti tillslut. Likt en damm som spricker kommer min bröstkorg en dag öppna sig, allt som gör ont kommer forsa ut och det enda som kommer finnas kvar av mig är ett tomt skal på marken. Jag kommer gå sönder snart. Det känns, varenda cell känner det. Det känns bra ett tag, jag lyckas glömma, men sedan kommer det tillbaka. Ett knytnävssalg mitt i ansiktet, näsbenet knäcks och blodet rinner, så känns det. Det kommer från ingenstans men helt plötsligt är det som en armé av små, små människor har tagit över min kropp och spridit ut en brännande oro. Jag vill inte ha det såhär. Jag vill bara känna tryggheten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0