22.03

Jag går runt och är alldeles tom i huvudet. Magen känns ihålig, hjärtat med. Jag tänker ingenting för inga tankar fastnar. Bara känslan när hjärtat slår fort fort och andningen blir svår fastnar. Jag kan inte somna på nätterna och om jag ändå gör det så vaknar jag upp långt innan väckarklockan ringer varje morgon. Det finns ingenting jag kan ta på, ingenting känns på riktigt. Jag äter tabletter och tabletter för tabletter och känner mig inte riktigt äkta. Jag är rädd. Så himla rädd. Varför ska jag alltid vara rädd?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0