13.01

Det slingrar sig ormar av oro i min mage. Jag stirrar bara rakt framför mig och undrar hur länge det här ska fortsätta. Jag vill inte mer. Jag orkar inte kämpa längre. Men jag gör det ändå, så gott jag kan, för vad ska jag annars göra? Jag blöder inifrån, det är ingenting som syns men jag blöder ändå. Kanske förblöder jag sakta men säkert. Kanske är det bäst så. Jag vet inte längre. Jag vet ingenting.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0