21.48

Jag var olycklig. Hon var världens finaste och fruktansvärt klumpig. Jag ville dö. Hon ville hjälpa. Hon sa: Om du hoppar ramlar jag efter. Jag sa: Om du ramlar hoppar jag efter. Jag var olycklig. Hon var världens finaste. Det var så det var, det är så det är, det är så det alltid kommer att vara. Jag älskar henne så, min fina fina vän.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0