14.31
Jag har alltid sett henne som vuxen. Hon har alltid varit stor. Hon har alltid varit så mycket äldre, alltid den jag sett upp till, även fast hon inte finns längre.
För någon dag sedan satt jag länge länge och tittade på bilder på henne. Min syster. Mimmi. Hon som inte finns längre. Plötsligt insåg jag, hon var aldrig vuxen, hon hann aldrig bli det. Jag ser hennes ansikte och ser att vissa drag i hennes ansikte fortfarande påminner mig om ett barns, eller i alla fall någonting som inte är vuxet. Leendet, ögonen, det finns någonting där som så gärna ville leva. Som inte fick det. Tjugoett år gammal. Det gör så ont. Snart kommer jag växa om henne, på sätt och vis. Jag tror aldrig att jag kommer förstå det. Det är någonting som inte går att förstå. Det gör så djävulskt ont.
För någon dag sedan satt jag länge länge och tittade på bilder på henne. Min syster. Mimmi. Hon som inte finns längre. Plötsligt insåg jag, hon var aldrig vuxen, hon hann aldrig bli det. Jag ser hennes ansikte och ser att vissa drag i hennes ansikte fortfarande påminner mig om ett barns, eller i alla fall någonting som inte är vuxet. Leendet, ögonen, det finns någonting där som så gärna ville leva. Som inte fick det. Tjugoett år gammal. Det gör så ont. Snart kommer jag växa om henne, på sätt och vis. Jag tror aldrig att jag kommer förstå det. Det är någonting som inte går att förstå. Det gör så djävulskt ont.
Kommentarer
Trackback
