19.58

Jag kan vara så otroligt melodramatisk ibland. Riktigt äckligt filmklyschigt känslosam och sentimental. Som när jag ligger på golvet i mitt rum och lyssnar på ångestlåten om och om igen och tänker att jag nog ska ligga kvar på golvet i all evighet. Med alla lampor släckta. Med alldeles för mycket rökelsedoft i luften. Med en hel värld som inte berör mig utanför. Och jag ligger där på golvet i mörkret och tänker. Tänker på allt som gör mig känslosam och sentimental. Jag hör Freddie Mercury sjunga I used to bring you sunshine. Now all I ever do is bring you down som är det finaste och sorgligaste i låten som går på repeat. Och just i den sekunden känner jag att allt jag vill göra är att ta telefonen, ringa upp han som jag inte borde ringa och säga förlåt. Förlåt för att jag inte lyckas räcka till. Förlåt för att jag har ställt till det. Förlåt för att jag mår såhär. Förlåt för att jag är så oberäknerlig och svår. Förlåt för att jag inte är någon som du kan tycka om. Men jag ringer inte. Det kanske är bra egentligen men det gör fortfarande ont. Jag vill veta att jag inte är den enda som är ledsen över att allt är som det har blivit. Jag önskar bara att det för en gångs skull skulle finnas någon som ville kämpa för mig.

Kommentarer
Postat av: julia

<3

2012-04-15 @ 20:16:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0