Osynliga ord.

Uttrar håller handen när de sover så att de inte ska flyta iväg från varandra. Och jag har hållit hand och kramat och och legat nära honom i flera månader. Sovit tätt intill och känt mig tryggare. Just för att vi inte skulle flyta ifrån varandra. Men nu har vi flytit ifrån varandra ändå. Eller han har flytit iväg från mig. Jag vill desperat försöka simma ikapp honom, hålla honom i handen hårt och inte flyta iväg igen. Men det skulle inte spela någon roll om jag försökte, jag skulle bara få kallsupar och vatten i ögonen. Jag skulle vara nära att drunkna för att komma fram och gripa tag i den där handen. Men det går inte längre. Vi är för långt ifrån varandra. Och det känns så otroligt hopplöst.