18.02

Nätterna är jobbiga igen. Svåra, mörka, ensamma och kalla. Jag ligger och tittar upp i taket i flera timmar. Elvis Presley i hörlurarna blir min enda vän. Jag vet inte ens vad jag tänker på, eller om jag tänker någonting över huvud taget. Mitt huvud känns så tomt nuförtiden. Det finns inga tankar som vill stanna kvar. Alla tankar flyr mig, och när jag väl tänker så önskar jag att jag inte gjorde det. Jag somnar lite ibland men sover precis på ytan. Vaknar. Tittar upp i taket. Somnar på ytan igen. När jag vaknar är allting bara grått. Jag är grå, jag är så otroligt jävla grå. Jag vill inte vara grå, men det är jag. Så fruktansvärt färglös.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0