15.20

Jag skulle kunna fylla en bok med allt jag skulle vilja säga. Sida upp och sida ner med funderingar och tankar. Ilska och ledsenhet. Men när vi står öga mot öga och när allt borde sägas så är det som om alla sidor jag har skrivit har flugit iväg i vinden. De har hamnat i slasken som just idag fyller stadens gator och det gör sidorna oläsliga. Jag försöker läsa och hitta någon slags mening i allting men det går inte. Jag stammar och säger "men, men, men" mellan tårarna men ingenting kommer fram. Och ingenting av det som borde ha blivit sagt blir sagt och jag känner mig bara meningslös, otillräcklig och mer ensam än någonsin förut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0